mina drömmar

har sjukt mycket drömmar och visioner om hur jag vill att mitt liv ska se ut om tio år. Och jag är envis, jag är beredd att jobba hur hårt som hellst för att uppnå det. 
 
följande är taget från min förra blogg som är skrivet för kanske 3 månader sedan:

vet inte riktigt varför jag publicerar det här, detta har legat i utkast ett tag,
läste igenom det och tänker att ingen jävel kommer orka läsa.
Typ därför jag publicerar det, dom som orkar kan läsa. 
 
 tycker skolan är jätte viktig, därför känns det så viktigt för mig att lyckas.
VISST, skolan är inte allt. Men hur ska man kunna ´´leva livet´´ utan utbildning?, utan utbildning är det svårt att få jobb och tjäna bra med pengar.  Man kanske kommer få jobba med något man kanske inte ens vill jobba resten av sitt liv med. Är det värt att skita i skolan och jobba med något man kanske inte ens vill jobba med? eller är det värt att ta vara på skolan och få det jobb man vill ha, tjäna bra med pengar, va ekonomisk oberoende och kunna ´´leva livet´´.
men tänk om, tänk om jag skulle misslyckas. den rädslan är stor. att misslyckas. Att nästan allt handlar om betygen, komma in på gymnasium, nästan det enda som snurrar i mina tankar just nu. Vet precis vad jag vill, vet precis hur jag ska gå tillväga. men just ´´tänk om´´. 
 
 Jag siktar alltid mot toppen, hamnar jag inte där så kör jag vidare och tar vara på nästa chans. Jag tycker det är roligt att få göra så bra i från mig som möjligt, mest för att se hur långt jag kan nå. är envis och målinriktad. 
vilket har resulterat i att jag prioriterar de ämnena jag tycker är viktiga eller viktigast.
samanlagt ca. 220 poäng baserat på 8an vårterminens betyg. Hösterminen i 8an hade jag därimot 245, sänkte mig med 25 poäng.  
hur det är möjligt vet jag inte, men jag vill nå högre. jag ska det. 
 
Jag vet att tex. spanska är viktigt för framtiden om man ska jobba internationellt men tycker inte det är roligt, visst kommer jag få användning av det i framtiden att kunna olika språk är alltid viktigt, både i betyg och karriär eller hur man ska säga. men tycker inte det är så jätte roligt, fattar typ ingenting, eller jag ger igentligen inte mig själv en chans att lära mig och bli bättre vilket har gjort att jag inte presterar i det ämnet lika mycket som i de ämnena jag tycker är roliga och känner att jag verkligen vill lära mig.
 
Fick 26 poäng på matte provet idag, C (VG) gränsen låg på 27 poäng. är inte nöjd. rev sönder pappret och slängde det. Och längtar redan efter en ny chans att kanske lyckas ännu bättre, är sjukt taggad på att kanske få se bättre resultat nästa gång och är berädd att jobba stenhårt. jag är medveten om att jag sätter press på mig själv, men när jag vet vad jag kan uppnå, och vet vad jag vill. misslyckas jag försöker jag tills jag får de resultat jag vill ha. 
Känner inte alls samma sak med spanskan. E på ett prov så känner jag mig relativt nöjd Även fast jag vet att jag har förutsättningarna att lyckas bättre så orkar jag inte. 
 
Har ni någongång känt känslan när ni ger ALLT, ni försöker så mycket ni kan, ni lägger framför allt ner sjukt mycket tid på något, när ni är så otroligt nöjda över eran prestation och känner er fullt ut nöjda. Så får ni inte det resultatet ni önskade eller att det inte blev någon skillnad alls på betygen. 
Gjorde ett arbete i 8an, la ner sjukt mycket tid, kanske varje dag i två veckor, tyckte det var roligt och brann verkligen för det, kände mig verkligen nöjd när jag lämnade in det och kände att jag inte kunde göra det bättre. 
Trotts det fick jag bara D, okej det är inte bara och bara men jag gjorde allt jag kunde kände mig värkligen nöjd, men varför räkte det inte längre?. orättvist liksom..
 
Jag tycker skolan är otroligt viktig, känns viktigt att lyckas med den. nyckeln till framtiden liksom. 
Det är jag ganska rädd för, även fast jag ger allt jag har. Tänk så kommer jag ändå misslyckas med mina mål? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0