hälften av alla som läser kommer tro vi är dumma i huvudet.

Hade fest här igår med dom allra närmaste tjejerna. Hade jätte roligt, högsta musiken och skrattade och pratade jätte mycket.
Tills något helt sjukt hände. 
Vi kom precis in och hade satt oss i soffan, det hade blivit mörkt ute och musiken var på högsta volym. Vi drev, var jätte glada och as garvade. Jag och Moa satt med ryggen mot vardagsrummets dörrkarm, Felicia och Karolina hade den framför sig. Karolina säger helt oväntat att någon stog framför henne i dörrkarmen, ingen bryr sig om henne för ingen orka fucka stämningen liksom. Jag trodde inte på det hon sa, trodde hon ville få oss rädda och vifta därför bara bort det, det var ju bara vi hemma och dörren var låst.
 
Minuter efter skakar hon fortfarande. Hon är inte tjejen som gråter eller tror på sånt här jätte mkt, men det gjorde hon. När alla satte sig ner och lyssnade på henne beskrev hon vad hon såg. Jag trodde fortfararande inte på henne försen efter ett tag när det kopplade allt det hon beskrev, jag kom på att det stämde in på en ett par veckor sen bortgången person till mig, kläderna och utseendet. Hon beskrev ett vitt linne, ja det bärde personen jag kände ofta och det visste hon ju inte om. Jag tog fram en bild och hon kände igen vad hon såg. Det var den personen som hade stått i dörrkarmen, bakom mig och tittat på.
 Vi satt blixt stilla i soffan ett långt tag, ingen visste vad vi skulle säga. Jag kände mig inte rädd, men jag skakade och fällde tårar. Det gjorde vi alla.
 
Klockan hade närmat sig elva, då vi ringde hem mamma och pappa. Vi berättade allt som hade hänt och dom kom hem direkt. Visst, man kan tro att det var inbillning och fantasi. Men det är inte så att man har skit kul och tänker på heelt andra saker och att man helt plötsligt lossas att det står en man framför sig, Jag tror på att det finns liv efter döden.
 
Resten av kvällen satt vi alla i soffan och pratade. Frammåt klockan 1 tog vi på oss mjukiskläder och åkte till MC och köpte mat. Jag vågade inte sova ensam den här natten så tjejerna stannade hos mig i natt. Vi somnade runt tre någon gång.
 
Jag hade en jätte rolig kväll, trots att det som hände så är jag faktiskt glad. Glad att veta att han fortfarande finns med oss.
 
Vi vaknade, vi åt frukost, pratade om gårdagen, åkte och sola sen till gymmet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0