VLIN

 

När jag började nian hade jag satt ETT enda mål som jag skulle klara och det var att komma över 245 poäng (hade tidigare 220p). Det skulle alltså innebära att jag behövde höja mig med minst 25 poäng.

 Målet kanske i era ögon är litet. Men för mig var det stort och något som jag skulle behöva kämpa för att uppnå, Tyckte det var extremt svårt, jobbigt osv. men var beredd för att kämpa för det. Vilket jag också fick göra.

Det var det som fick mig motiverad till skolan och det var det jag strävade efter. För jag tänkte klarar jag detta, klarar jag vad jag än är beredd för att kämpa för sen. Jag matade mig själv med  positiva tankar som” jag klarar detta, jag kommer lyckas”.  Jag tvivlade ofta på min egna förmåga men övertygade mig själv att jag klarar att uppnå det jag vill, jag insåg att jag kan inte få det jag strävar efter utan att kämpa för det. Ingenting kommer gratis har jag fått lära mig.

 

Många prov exempelvis gick åt helvette, kände att det jag presterade aldrig gav resultat. Jag tvivlade ofta på min egna förmåga men gav aldrig upp. Jag visste att det krävdes mer än ett försök. Letade istället på nya chanser för att lyckas ännu bättre. Tidspressen var stor med tanke på allt man ska hinna med utöver skolan.

Jag fortsatte mata mig med positiva tankar. Och gissa vad? 247,5 poäng denna termin. Dom gångerna jag hade gett allt utan att jag såg att det gav något resultat, jag hade fel. Det gav resultat och det var tamejfan värt all tid jag lagt ner på det. Så på så sätt höjdes även mitt självförtroende och min självkänsla. Och är stolt över att jag lyckades. Tänkte bara förtydliga att detta var något som var jobbigt för mig, målet kanske i era ögon är litet men för mig var det något som jag skulle få kämpa sjukt mycket för att klara av. vilket jag gjorde.