lämnar framtiden till ödet
Alla är fast beslutna. Det stressar mig. De vet vad de vill jobba som i framtiden, de vet vilken utbildning de ska gå, vad de ska plugga till efter gymnasiet och hur deras liv ser ut om 10 år. De vet vilken väg de ska gå. Mina val väger mellan så mycket. Jag är övertygad om att jag en dag sitter med allt jag någonsin drömt om. Men där kommer jag inte sitta om jag inte jobbar för det. Inget kommer komma serveras framför mig. Jag måste jobba för det själv.
Mycket vill ha mer det är så vi bygger problem. Jag vill så mycket, har så många ideer om så mycket. Vill jag bli säljare, kläddesigner eller lärare? ekonom, läkare eller polis?. Kan jag bli allt?.
Jag är rädd för att misslyckas, lite därför jag inte vågar satsa. Vågar inte bli besviken på mig själv. Samtidigt så är jag övertygad om att jag kan lyckas om jag vill någonting. Jag är målinriktad. Jag vill leva som i mina drömmar. Vill kunna köra runt i den stora bilen, bo i det snygga huset och vara ekonomiskt oberoende. Vill kunna gå till ett arbete jag gillar och som gör mig glad. Vill inte gå till ett arbete där jag har tråkigt i resten av mitt liv.
Vill kunna uppleva allt jag vill uppleva. Utbildning och pengar är nyckeln till det mesta. Därför är jag förvirrad. Vill inte råka välja fel och ångra mig när det är försent. Vill samtidigt ta alla chanser jag kan, i slutändan är det enda vi ångrar det som vi inte gjorde.
Men lämnar min framtid till ödet. Orkar inte tänka mer på den. Lever spontant sen får jag se vart livet tar mig.
Kommentarer
Postat av: liborius
bra inlägg och bild!
Trackback
