VLIN

 

Så ett tips, skit i vad vågen säger. Jag ska vara ärlig och säga att jag hoppades på att gå ner när jag började gymma. Några veckor efter stog jag framför spegeln och tänkte nu jävlar har det blivit förändring. Jag ställer mig på vågen, vågen visar fyra kilo mer än vad jag vägde innan. Jag var fortfarande smalare än innan, men vågen visade en större siffra än innan.

 

Innan ni fortsätter att läsa vill jag bara göra klart för er att jag inte tränar för att få någon speciell siffra på vågen. jag tränar för att må bra och för att det är kul. Det är kul att röra på sig och äta nyttigt och gott. 

  

Varje ´´gympass´´ är vi där runt 2 timmar. Ska vara ärlig och säga att det inte är effektiva timmar utan vi leker runt och irriterar folk, och väntar på varandra. Vi springer på band eller trampar på crosstrainer sen är vi inne i tyngdlyftar rummet bland alla biffar och lyfter. HAHA okej sant att vi lyfter, ne vi är där men kör inte armar haha.  Vi kör mest rumpa och mage. 

 

Är skadad i vänster ben för vanligtvis kör vi alltid squarts med stång eller boll. Jag vet inte vad det jag gör på bilden heter, men det kör vi då istället.

Jag ser inte glad ut. Men jag är glad. Jag blir sexton år i morgon. Kommer i håg känslan när man var liten, man var alltid så exalterad dagen innan om inte veckor innan. I går sa någon ´´vad händer på fredag?´´ jag vet inte svarade jag. Juste. Kom på att jag fyllde. 

 

För ett år sedan firade jag min födelsedag i en buss på väg ner mot tyskland och polen. När klockan slog 12 sjöng bussen, det var inte bara jag som fyllde då utan också en annan kompis. hela den 26 åkte vi buss det var inte försen på kvällen vi checkade in på hotell och sträckte på benen. Hade klasskompisar och bästa vänner med mig så det var rätt fett. Trots att jag skrek och bråkade den dagen mer än vad jag någonsin har gjort till någon så var det en nystart. En vänskap som satts på prov och blev starkare än innan.

 

Nu går jag från ämnet men, ibland. Fan vad saker kan bli så mycket bättre med lite bråk. Tänk er något som legat i luften så himla länge sen skriker man ut det, rensar luften och börjar om på nytt. Det behövs i bland.

 

Önskeinlägg är förberedda och kommer komma upp så småning om! håll utkik!.

Jag loggar in här flera gånger per dag och försöker hitta på något vettigt att skriva, men det slutar med att jag inte får ut någonting, vet inte vad jag ska skriva om och så blir det inget inlägg. Kommentera frågor, önskerubriker and so on. så ska jag svara/skriva om det i inlägg.

Drog i allafall upp håret i toffs i morse, sprang till bussen och hade en hungrig dag i skolan. Åkte hem till en fin vän mot kvällen och nu är jag precis hemkommen och ny dushad. I måndags lyssnade vi på Mitek, han överlevde konsentrationsläger och en helt sjuk rad med händelser under andra världskriget. Respekt.

Ska vara ärlig också, kunde inte låta bli att fälla några tårar när han berättade allt..

 

Hade fest här igår med dom allra närmaste tjejerna. Hade jätte roligt, högsta musiken och skrattade och pratade jätte mycket.

Tills något helt sjukt hände. 

Vi kom precis in och hade satt oss i soffan, det hade blivit mörkt ute och musiken var på högsta volym. Vi drev, var jätte glada och as garvade. Jag och Moa satt med ryggen mot vardagsrummets dörrkarm, Felicia och Karolina hade den framför sig. Karolina säger helt oväntat att någon stog framför henne i dörrkarmen, ingen bryr sig om henne för ingen orka fucka stämningen liksom. Jag trodde inte på det hon sa, trodde hon ville få oss rädda och vifta därför bara bort det, det var ju bara vi hemma och dörren var låst.

 

Minuter efter skakar hon fortfarande. Hon är inte tjejen som gråter eller tror på sånt här jätte mkt, men det gjorde hon. När alla satte sig ner och lyssnade på henne beskrev hon vad hon såg. Jag trodde fortfararande inte på henne försen efter ett tag när det kopplade allt det hon beskrev, jag kom på att det stämde in på en ett par veckor sen bortgången person till mig, kläderna och utseendet. Hon beskrev ett vitt linne, ja det bärde personen jag kände ofta och det visste hon ju inte om. Jag tog fram en bild och hon kände igen vad hon såg. Det var den personen som hade stått i dörrkarmen, bakom mig och tittat på.

 Vi satt blixt stilla i soffan ett långt tag, ingen visste vad vi skulle säga. Jag kände mig inte rädd, men jag skakade och fällde tårar. Det gjorde vi alla.

 

Klockan hade närmat sig elva, då vi ringde hem mamma och pappa. Vi berättade allt som hade hänt och dom kom hem direkt. Visst, man kan tro att det var inbillning och fantasi. Men det är inte så att man har skit kul och tänker på heelt andra saker och att man helt plötsligt lossas att det står en man framför sig, Jag tror på att det finns liv efter döden.

 

Resten av kvällen satt vi alla i soffan och pratade. Frammåt klockan 1 tog vi på oss mjukiskläder och åkte till MC och köpte mat. Jag vågade inte sova ensam den här natten så tjejerna stannade hos mig i natt. Vi somnade runt tre någon gång.

 

Jag hade en jätte rolig kväll, trots att det som hände så är jag faktiskt glad. Glad att veta att han fortfarande finns med oss.

Vi vaknade, vi åt frukost, pratade om gårdagen, åkte och sola sen till gymmet. 

Alla är fast beslutna. Det stressar mig. De vet vad de vill jobba som i framtiden, de vet vilken utbildning de ska gå, vad de ska plugga till efter gymnasiet och hur deras liv ser ut om 10 år. De vet vilken väg de ska gå. Mina val väger mellan så mycket. Jag är övertygad om att jag en dag sitter med allt jag någonsin drömt om. Men där kommer jag inte sitta om jag inte jobbar för det. Inget kommer komma serveras framför mig. Jag måste jobba för det själv.

 

Mycket vill ha mer det är så vi bygger problem. Jag vill så mycket, har så många ideer om så mycket. Vill jag bli  säljare, kläddesigner eller lärare? ekonom, läkare eller polis?. Kan jag bli allt?.

 

Jag är rädd för att misslyckas, lite därför jag inte vågar satsa. Vågar inte bli besviken på mig själv. Samtidigt så är jag övertygad om att jag kan lyckas om jag vill någonting. Jag är målinriktad. Jag vill leva som i mina drömmar. Vill kunna köra runt i den stora bilen, bo i det snygga huset och vara ekonomiskt oberoende. Vill kunna gå till ett arbete jag gillar och som gör mig glad. Vill inte gå till ett arbete där jag har tråkigt i resten av mitt liv. 

 

 

Man brukar säga att det är en ny månad och nya tag. Jag har lätt att ta tag i nytt, det är den här månaden som jag ser ljust på. Jag fyller år och ska försöka styra upp någonting roligt. Tandställningen ryker, kommer äntligen kunna le utan handen för munnen. Även fast allt känns så jäkla bra och även fast jag har så mycket att se fram emot. Har jag svårt att släppa det som hände för ganska precis två veckor sedan, det hade så stor påverkan på mitt liv och vardag att det är svårt att släppa. Har bestämt mig för att inte förtränga någonting, sorgen måste ju få ha sin gång den med. En dag kommer jag kunna släppa det med, när min ilska har gått över så kommer jag kunna ta ett nytt tag om det och kommer kunna se saken på ett annat sätt än vad jag gör just nu. Det blir vad jag gör det till, vill jag ha ett bra april 2013 får jag se till att göra det bra. Göra saker som gör mig glad, göra saker som gör andra glada och leva roligt.